Mannen som kommer emot mig gör ett utfall. Jag slår mot låret. "Ordningsvakt, backa!" uppmanar jag. Han närmar sig fortfarande stöter bort honom med batongen över bröstet och trycker till, han tar ett par steg tillbaka men avancerar igen mot mig. "VAKT! Backa, backa" - ingen reaktion - "ORDNINGSVAKT - BACKA FÖR HELVETE!" ryter jag. Att säga att jag känner mig lite trängd vore en episk underdrift. Slagen landar på hans armar och ben. När han kommer för nära så försöker jag stöta bort honom. Det är så jävla tungt. Det börjar svartna för ögonen och att kamraterna skriker att man ska andas har sedan länge totalt fallit ur skallen. Efter vad som känns som en evighet så klappar någon mig på axeln och undrar om jag vill ha vatten. "Ar det slut?" frågar jag. "Yes" svaras det. "All done, bra jobbat". Mannen jag nyss kämpat för mitt liv mot klappar om mig. Jag blir långsamt åter medveten om att det finns en verklighet runt omkring mig.
Ja mina kära vänner. Så var dagen kommer då det var utbildning på expanderbatong (även kallad ASP, efter tillverarens företagsnamn). Det var en helt okay dag, men ack vilken fantastisk träningsvärk man fick. Dom man övade att slå på hade stora vaderade dräkter på sig, så det var bara att gå lös.
Det jag beskrev ovan var den sista minuten i det tre minuter långa provet som man måste bli godkänd på för att få rätt att bära ASP under sin tjänsteutövning. Det var nog utan tvekan något av det jävligaste. tyngsta och absolut mest svettdrypande jag gjort på många många år. Kände för att gå ut och spy efteråt.
Det var på ovanstående sätt som dagen avslutades. Tidigare i fem timmar så fick vi lära oss vart man ska slå och hur och vad det (oftast) får för resultat. Vi jobbade mycket i par och turades om. En med batong. En med mits (kudde). Konstant övning / rörelse hela tiden. En annan övning gick ut på att alla stod i ring med mitsar och så var det tre personer där inne. Två med mitsar och en med övningsbatong, och så skulle man röra på sig och hålla dom borta / nere med batongen. Lägg till detta armpress och att man sprang runt så kan ni förstå att redan innan lunch var man rejält utmattad. Blåmärken uppstod, trots vadering. Rösten mår sådär efter allt skrikande (backa backa, etc).
Känns skönt dock att ha denna kunskapen med sig, den dagen man eventuellt behöver använda sig av vapnet.
Nu stundar en lång (skön? Blä för
träningsvärk) helg!
Vi hörs på måndag!




Kommentarer